mamma ylwawiie

Det är konstigt hur lycklig man kan vara trots att vissa saker i livet bara blir värre & värre! Jag sitter bara & tänker på hur konstigt det känns att en person man tyckt sjukt mycket om & som förhoppningsvis tyckt om en tillbaka, kan sluta bry sig så otroligt mycket. Jag funderar på hur man ska berätta för ett barn om varför pappan inte finns där, & allt sådant ska gå till. För det svider till i hjärtat att möta den blivande pappans blick & veta att det är dessa ögon jag själv funnit trygghet i en gång, & som mitt eget barn inte kommer få finna sin trygghet i. I sin pappas ögon.

Visst är jag jävligt fjantig just nu, men det är faktiskt sjukt jobbigt att redan nu veta att ens barn inte kommer ha en pappa. Eller visst, någonstans på jorden kommer han ju vara, men inte som en del av barnets liv & uppväxt! It hurts.. Jag vill förstår hans reaktion, verkligen, jag klandrar inte honom pga den, men vissa saker har ju spårat lite från bådas håll. Hoppas bara att det övergår till att var ingenting, istället för massa hat :/ Undrar hur man kan känna att man inte vill ta del av sitt eget kött & blod! Men ingenting är ju säkert ännu, graviditeten har ju knappt börjat & det är ju fortfarande osäkert på hur allt kommer gå, men funderingarna finns ju där ändå!

Fast trots allt som snurrar i skallen på mig, så är jag relativt lycklig just nu. Mår otroligt bra jämfört med hur jag mått den senaste tiden, typ sedan september. Så kan det gärna få fortsätta vara :) Puss&Kram! :D