v.8+3 - Fobi
Jag har en fobi som faktiskt förstör mitt liv. Spindelfobi. Innan jag ska lägga mig för att sova måste jag titta igenom rummet - alla hörn, skrymslen & vrår. Det gäller för det mesta om det är en plats jag sett en spindel på innan, eller om det känns som att en spindel skulle kunna komma fram. Men har jag väl sett en spindel i ett hus är det kört, då kommer de fram överallt efter det. De dras till mig på nåt konstigt sätt!
Om jag ser en spindel så skriker jag, högt som satan, sedan gråter jag & mitt hjärta slår så mycket att det känns som flera hundra slag per minut. Sedan springer jag för livet. Jag vägrar sedan gå in i rummet där jag såg spindeln förrän någon tagit bort den, & även då får jag rysningar av att tänka tanken. Skakar & gråter gör jag även långt efter incidenten. Är jag utomhus går jag inte förbi platsen på ett bra tag. Dessutom känner jag spindlar över hela mig på
Vissa tider på året har det varit otroligt mycket spindlar.. Minns särskilt en en vår för snart två år sedan, då jag fortfarande bodde på hemmet & det är ju mitt ute i skogen så där finns det extra många odjur. Den våren fanns det sinnessjukt många spindlar överallt, det gick inte en dag utan att jag träffade på minst en. Så hela våren spenderades med gråt, skrik & så fort jag blundade såg jag spindlar. Därför har de förstört min vardag, för större delen av året får jag lov att titta mig omkring överallt, tro att allt litet som rör sig är spindlar & skrika & skämma ut mig för de flesta. Inte okej.
Det sjukaste med spindelfobi är ju att jag vet att spindlar inte är farliga för fem öre. Jag kan döda den på ett ögonblick. Jag kan ta i den (usch, vill inte tänka tanken...) & flytta bort den, jag kan göra allt med den & vad kan den göra mig? Inte ett skit! Men jag vågar inte ens döda den.. Usch! Fattar inte varför jag ska vara så rädd för något som inte ens är farligt!
Dessutom har fobin, som jag trodde skulle växa bort.. växt mer & mer de senaste åren. Har funderat på KBT men vet inte om det skulle hjälpa. Läste någonstans på internet att spindelfobi kan grunda sig i en dålig relation med sin mamma. Det skulle absolut kunna stämma, för min & mammas relation har inte alls varit en dans på rosor. Men nu är den bra, & det är inte spindelfobin.. Alltså borde det ju inte grunda sig i det?
Sist men inte minst vill jag bara tacka gudarna för att jag inte har haft oturen att träffa på en spindel i min lägenhet. Det känns underbart, annars hade jag knackat dörr hos grannarna för att få någn att döda den & jag vet inte hur poppis jag blivit då. Speciellt inte om det skulle inträffa nattetid. Ta i trä.
Ni som läser, har ni några fobier? I såna fall, för vad? & vad gör ni om ni utsätts för er stora skräck? Svara gärna :)
Tänker inte lägga in en bild på en spindel här, för dom är sjukt läskiga. Får knopperskinn av att rita en i paint, men kolla, en orealistisk spindel är en oläskig spindel! Fast jag måste erkänna att den faktiskt är en gnutta läskig, den med. ><
Om jag ser en spindel så skriker jag, högt som satan, sedan gråter jag & mitt hjärta slår så mycket att det känns som flera hundra slag per minut. Sedan springer jag för livet. Jag vägrar sedan gå in i rummet där jag såg spindeln förrän någon tagit bort den, & även då får jag rysningar av att tänka tanken. Skakar & gråter gör jag även långt efter incidenten. Är jag utomhus går jag inte förbi platsen på ett bra tag. Dessutom känner jag spindlar över hela mig på
Vissa tider på året har det varit otroligt mycket spindlar.. Minns särskilt en en vår för snart två år sedan, då jag fortfarande bodde på hemmet & det är ju mitt ute i skogen så där finns det extra många odjur. Den våren fanns det sinnessjukt många spindlar överallt, det gick inte en dag utan att jag träffade på minst en. Så hela våren spenderades med gråt, skrik & så fort jag blundade såg jag spindlar. Därför har de förstört min vardag, för större delen av året får jag lov att titta mig omkring överallt, tro att allt litet som rör sig är spindlar & skrika & skämma ut mig för de flesta. Inte okej.
Det sjukaste med spindelfobi är ju att jag vet att spindlar inte är farliga för fem öre. Jag kan döda den på ett ögonblick. Jag kan ta i den (usch, vill inte tänka tanken...) & flytta bort den, jag kan göra allt med den & vad kan den göra mig? Inte ett skit! Men jag vågar inte ens döda den.. Usch! Fattar inte varför jag ska vara så rädd för något som inte ens är farligt!
Dessutom har fobin, som jag trodde skulle växa bort.. växt mer & mer de senaste åren. Har funderat på KBT men vet inte om det skulle hjälpa. Läste någonstans på internet att spindelfobi kan grunda sig i en dålig relation med sin mamma. Det skulle absolut kunna stämma, för min & mammas relation har inte alls varit en dans på rosor. Men nu är den bra, & det är inte spindelfobin.. Alltså borde det ju inte grunda sig i det?
Sist men inte minst vill jag bara tacka gudarna för att jag inte har haft oturen att träffa på en spindel i min lägenhet. Det känns underbart, annars hade jag knackat dörr hos grannarna för att få någn att döda den & jag vet inte hur poppis jag blivit då. Speciellt inte om det skulle inträffa nattetid. Ta i trä.
Ni som läser, har ni några fobier? I såna fall, för vad? & vad gör ni om ni utsätts för er stora skräck? Svara gärna :)
Tänker inte lägga in en bild på en spindel här, för dom är sjukt läskiga. Får knopperskinn av att rita en i paint, men kolla, en orealistisk spindel är en oläskig spindel! Fast jag måste erkänna att den faktiskt är en gnutta läskig, den med. ><
Kommentarer
Trackback
